Svar på tal - tidsinställt
svar på tal
Som mest vägde jag hela 97 kg, det var någon dag innan förlossningen!
Sist jag vägde mig hade jag gått ner 20 kg, men har ca 15 kg kvar innan jag är nöjd, så har mycket att träna bort!
Jag gick upp ca 25-26 kg under graviditeten, plus att jag då redan hade gått upp på tok för mycket, "förhållande-fett", när jag blev tillsammans med marcus blev jag riktigt lat, hemskt men sant, jag vägde 62 kg när jag blev tillsammans med honom och när jag blev gravid vägde jag ca 72, så nästan 3 år och 1 graviditet senare väger jag ca 77 kg.
Så där är sanningen, hemsk men sann.
svar på frågestund
Ammar du Elvira eller ger du ersättning? :)
Hej!
När är man välkommen på besök och kika hur det ser ut?? =)
Hej Elin, jag vill först bara säga hur glad jag är för eran skull! Grattis!
Sen till frågan, Hur har dina kompisar reagerat på barnet? Har du mist några vänner? Fått nya vänner? Lycka till i framtiden :) Kramar
Känns det ok för er att det är vi skattebetalare som betalar allt åt er? Tycker det känns sjukt när man knappt har råd att leva själv och att det sen går till folk som får mer än man själv.. Absolut inget illa menat utan mer bara hur ni känner för de?
var har du köpt lägenhet? visa bilder
- Jag har inte köpt en lägenhet utan hyr en av bostaden på umedalen.
vad lever du på? jobbar du eller din kille? eller hur ska ni klara av barn oc lägenhet? :)
svar
Elvira ska vaccineras mot difteri, stelkramp, polio, kikhosta, hemofilus influensa och pneumokockvaccin :)
nej, jag kommer inte ta med någon av katterna och kommer inte heller skaffa någon ny, förhoppningsvis någon gång i framtiden kan jag ta med min katt Alice, men ska jag ta alice, så måste jag ta my, för de "sitter ihop" och ingen utav dem är vana att vara instängda, eftersom vi bor utanför stan just nu får de vara ute. :)
Alice
Svar på frågorna :)
Tycker du att din pojkvän är tillräckligt insatt i Elviras liv? :)
Hur går det med letandet av lägenhet? :)
Vi söker som sagt fortfarande lägenhet, det är svårt att få tag i någon men vi ger inte upp hoppet :)
Hur reagerade du först när du fick veta att du vad gravid?
- Jag blev väldigt chockad för jag hade ingen aning om att jag var gravid, gjorde bara en "rutinkoll" på ungdomsmottagningen och när killen som kollade testen kom in och sa att jag var gravid så stannade hela jag upp, jag fattade inte riktigt vad han sa till mig utan det tog en stund innan jag verkligen förstod att jag var gravid.
Jag blev som sagt chockad men självklart blev jag glad, även om det inte var planerat. :)
Varför så brottom att gå ned i vikt?
- jag trivs inte i min kropp så som jag ser ut nu, när jag blev tillsammans med marcus vägde jag ca 63 kg och trivdes med hur jag såg ut men nu, 2,8 år och en graviditet senare, väger jag inte ens i närheten av det längre,
så jag vill tappa all extra vikt så jag kan trivas med mig själv igen.
Du bor fortfarande hemma? Vad sa fina föräldrar om det hela och tycker du att de hjälper dig så att du kan hjälpa dig själv - tex de bara talar om hur du kan göra saker och ting men att du sedan får testa dig fram i skötseln av din dotter?
Hur länge var ni tillsammans innan graviditetsbeskedet?
de blev chockade men glada, mamma fyllde 50 i maj förra året och hon sa att hon önskade sig ett barnbarn, saken var bara den att jag blev gravid några veckor innan hennes födelsedag, så hon brukar säga att det var den bästa 50-års presenten. :)
Det har hänt att de kommer med något råd hit och dit men för det mesta får jag och marcus prova oss fram. :)
Vi hade varit tillsammans i 1 år och 10 månader :)
Vad är det bästa / sämsta med att vara mamma vid 19?
- Det Bästa:
jag tror inte att det är någon större skillnad på om man är mamma vid 19 eller 33 utan det bästa med att vara mamma är att få ta del av allt som det lilla pyret går igenom, första leendet, skrattet, nysningar, hostningar, rörelser, allt. Det spelar ingen roll om man inte får sova på flera veckor, man lyser upp och mår bra igen så fort man ser att ens barn mår bra.
Att vara mamma är en underbar gåva som jag aldrig skulle byta bort mot något.
Elvira är mitt liv och jag tror att alla mammor där ute håller med mig. Det enda jag kan tänka mig är skillnaden är väl att man kanske har mer energi eller något, annars kan jag inte komma på någon större positiv skillnad.
-Det sämsta:
Det som inte var så bra för min del är skolan och boende men det kommer att lösa sig i framtiden.
Jag har inte stött på några surisar som har varit elaka eller liknande, utan tvärsom, många är nyfikna på hur man har det och hur det funkar osv.
Självklart kan jag inte leva som vilken 92:a som helst, jag kan inte gå ut på krogen hur jag vill eller lägga pengarna på vad som helst, men det gör ingenting, jag valde att leva såhär och jag skulle inte vilja ha det på någon annat vis.
Fick frågan om jag ångrar att jag behöll Elvira och mitt svar på det var att behålla henne kanske inte var de smartaste val jag har gjort i mitt liv, men det absolut bästa. Hon är min guldklimp! :)
