Svar på frågorna :)
Tycker du att din pojkvän är tillräckligt insatt i Elviras liv? :)
Hur går det med letandet av lägenhet? :)
Vi söker som sagt fortfarande lägenhet, det är svårt att få tag i någon men vi ger inte upp hoppet :)
Hur reagerade du först när du fick veta att du vad gravid?
- Jag blev väldigt chockad för jag hade ingen aning om att jag var gravid, gjorde bara en "rutinkoll" på ungdomsmottagningen och när killen som kollade testen kom in och sa att jag var gravid så stannade hela jag upp, jag fattade inte riktigt vad han sa till mig utan det tog en stund innan jag verkligen förstod att jag var gravid.
Jag blev som sagt chockad men självklart blev jag glad, även om det inte var planerat. :)
Varför så brottom att gå ned i vikt?
- jag trivs inte i min kropp så som jag ser ut nu, när jag blev tillsammans med marcus vägde jag ca 63 kg och trivdes med hur jag såg ut men nu, 2,8 år och en graviditet senare, väger jag inte ens i närheten av det längre,
så jag vill tappa all extra vikt så jag kan trivas med mig själv igen.
Du bor fortfarande hemma? Vad sa fina föräldrar om det hela och tycker du att de hjälper dig så att du kan hjälpa dig själv - tex de bara talar om hur du kan göra saker och ting men att du sedan får testa dig fram i skötseln av din dotter?
Hur länge var ni tillsammans innan graviditetsbeskedet?
de blev chockade men glada, mamma fyllde 50 i maj förra året och hon sa att hon önskade sig ett barnbarn, saken var bara den att jag blev gravid några veckor innan hennes födelsedag, så hon brukar säga att det var den bästa 50-års presenten. :)
Det har hänt att de kommer med något råd hit och dit men för det mesta får jag och marcus prova oss fram. :)
Vi hade varit tillsammans i 1 år och 10 månader :)
Vad är det bästa / sämsta med att vara mamma vid 19?
- Det Bästa:
jag tror inte att det är någon större skillnad på om man är mamma vid 19 eller 33 utan det bästa med att vara mamma är att få ta del av allt som det lilla pyret går igenom, första leendet, skrattet, nysningar, hostningar, rörelser, allt. Det spelar ingen roll om man inte får sova på flera veckor, man lyser upp och mår bra igen så fort man ser att ens barn mår bra.
Att vara mamma är en underbar gåva som jag aldrig skulle byta bort mot något.
Elvira är mitt liv och jag tror att alla mammor där ute håller med mig. Det enda jag kan tänka mig är skillnaden är väl att man kanske har mer energi eller något, annars kan jag inte komma på någon större positiv skillnad.
-Det sämsta:
Det som inte var så bra för min del är skolan och boende men det kommer att lösa sig i framtiden.
Jag har inte stött på några surisar som har varit elaka eller liknande, utan tvärsom, många är nyfikna på hur man har det och hur det funkar osv.
Självklart kan jag inte leva som vilken 92:a som helst, jag kan inte gå ut på krogen hur jag vill eller lägga pengarna på vad som helst, men det gör ingenting, jag valde att leva såhär och jag skulle inte vilja ha det på någon annat vis.
Fick frågan om jag ångrar att jag behöll Elvira och mitt svar på det var att behålla henne kanske inte var de smartaste val jag har gjort i mitt liv, men det absolut bästa. Hon är min guldklimp! :)
